Det är så mycket jag älskar med Karibien!

Så här kan det se ut i en kombinerad livsmedelsbutik/bar/nattklubb. Under tiden du gör din veckohandling kan du ta dig en en öl, titta lite på tv, eller köpa en bit mat.

Till höger om mannen på bilden står en DJ som inte syns på bild. Han spelar bästa socan. Känner man att man vill ta ett par danssteg eller två är det bara att traska tre steg till höger om mataffären för där ligger nattklubben. Som för övrigt tillhör mataffären.

Mannen på bilden har köpt en öl och ett ägg (se hans högra hand). Jag såg honom sedan dansa med sina bästa moves på nattklubben. Öl i ena handen och ett kokt ägg i andra handen. Inga konstigheter.

Kanske något för ICA Maxi att ta efter? Typ att veckohandlingen avslutas med litet nattklubbsbesök när man ändå är i farten.

Igår var det etiopiskt nyår!

I Etiopien använder man den julianska kalendern istället för den gregorianska så igår firades år 2013.

Det etiopiska nyåret firas förutom av etiopier även av rastafaris världen över då de ser Etiopien som sitt hemland i andlig bemärkelse.

Så här skrivs gott nytt år på amharinja som är det officiella språket i Etiopien: Melkam Addis Amet och så här skriver man det med ge’ez som är de tecknen man använder för språket: መልካም አዲስ ዓመት

Så gott nytt år alla!

De flesta av mina svenska släktingar bor i Västerbottens län i landskapet Lappland. Jag tycker väldigt mycket om att vara där både under sommar och vårvinter för att umgås med min superroliga släkt, åka skidor och skoter samt fiska. Dock ligger jag väldigt lågt med att resa dit under vintertid då det kan vara lite väl frisk och krispig utomhustemperatur för min smak.

Vinterlederna i fjällvärden är markerade med stolpar med ett rött kryss i toppen som kallas ledkryss. De står med 40 meters mellanrum. Två kryss på en stolpe markerar att leden ändrar riktning.

För mig står ledkryss för mer än en hänvisning i fjällen. Jag ser dem även som en hjälp och tillgång när jag har stått inför vissa val och beslut i livet.

Jag är lyckligt lottad som under åren haft fantastiska människor runt omkring mig som under åren varit en mänsklig form av ledkryss, både med ett och två kryss. Jag vet att jag även varit ledkryss för andra. Det är bra när man ”ledkryssar” varandra.

Fina traditioner på Dominica och på andra öar i Karibien.

I Sverige läser ju prästen upp namn på bortgångna upp i kyrkan på söndagarna vilket jag tycker är fint och hedrande. I våra dödsannonser anges ju oftast de allra närmast sörjande vid namn och resten anges ”barnbarn, släkt, vänner” etc. På Dominica och på andra öar i Karibien gör man på ett annat vis.

På söndagarna hedrar man personer som gått bort den senaste tiden via både radio och TV. I vissa byar släpar man ut en superstor högtalare på gatan. Denna högtalare som jag fotat i grannbyn Calibishie är för övrigt placerad på en uppochnedvänd ölback.

Ur högtalaren strömmar rofylld vacker instrumental musik samtidigt som en djup förtroendeingivande röst läser upp namn på de bortgångna. Förutom namnen läser rösten även upp var personen kommer från på ön eller om personen varit bosatt delar av sitt liv utomlands. Man anger även alla namn på sörjande samt släktskap, vänskap eller annan form av relation. Exakt alla nämns. Inte en enda syssling eller brylling eller bästis missas.

Liknande sker även på TV:n och då visar man ibland även foton på den bortgångne. En annan gång skall jag berätta om likheter och olikheter om hur det kan se ut när en person precis gått bort, tiden innan begravning, under begravning och efter begravning i Etiopien och i Karibien och även hur det traditionen kan se bland etiopier födda i Sverige eller som har invandrat i Sverige.

Ha en fin och rofylld söndag.

Jag älskar att ha fester och det är oerhört enkelt och okomplicerat att ha fest i Karibien. Se steg-för-steg- manual nedan:

1. En eftermiddag kommer man på att man vill ha fest samma kväll som man kom på det.

2. Man går runt rent fysiskt och bjuder in de man vill bjuda alternativt ringer eller skickar meddelanden och säger att festen är kl. 19:00.

3. Ingen rafsar runt i almanackor för att kolla om de kan komma. Alla inbjudna tackar ja på studs förutom någon enstaka som jobbar nattskift.

4. Man fixar dryck, snacks och gör sig i ordning och då är det absolut inte ovanligt att de som eventuellt inte kan komma på festen p g a nattskift stannar till vid ens bostad innan jobbet och kommer in tar något att dricka och mumsar på lite snacks, gärna med sina kollegor i släptåg som de samåker med och som man själv aldrig träffat. De sitter sedan i godan ro och umgås med en under tiden man själv springer runt halvnaken samtidigt som man lägger på ögonskugga och skär upp melon med ena handen och medan den andra handen med visst våld försöker slå ut de sista iskuberna som envist håller sig kvar i iskubehållaren.

5. De som skall jobba går till jobbet. Färdigmumsade. Dessa självutnämnda ”förfestegäster” tycker inte heller att det är några konstigheter att även
fylla en servett eller mugg med snacks som de kände att de inte hann få i sig innan de behövde åka till jobbet. Glatt informerar de en om att det skall bli gott med lite mer snacks på rasten senare under kvällskiftet.

6. Snacksen är i stort sett slut och man häller av pga av punkt 5 upp mer snacks, gör i ordning det sista och tar sig en drink.

7. Ingen kommer kl. 19:00.

8. Runt kl. 20:30 börjar folk droppa in. Inte sällan i glatt släptåg med folk man inte känner.

9. Full fart på musik, dans, skoj och skratt!

10. Förbipasserande som man känner igen från byn men som man inte känner kommer in och tar sig något att dricka.

11. I stort sett ingen går hem innan kväll blir till tidig morgon.

12. Dagen efter frågar folk som man knappt känner, men som hört att det var fest, varför de inte var inbjudna.

Slut på manual.

Mvh festfixarn’