Generositet.

Att dela med sig av det man har, skapar och odlar och en tålmodig Torbjörn.

På Dominica och i alla andra delar av Karibien delar vänner med sig generöst av de grönsaker och den frukt man odlar. Ibland hittar jag ett par solvarma mango på verandaräcket när jag kliver ut och ibland hojtar någon från gatan och kommer upp med en påse med rotfrukter.

Jag upplever detsamma i andra kulturer också, dvs att man delar med sig av det man skördar. I Etiopien är det likadant och alla mina släktingar i Lappland är också väldigt generösa med det man har, bl a både lån av stuga och bil av kusin Mona, faster Gudrun bakar tunnbröd till mig och farbror Anders-August brukar då och då ge mig något av de knivfodral han slöjdat. Kusin Lena och och hennes man Torbjörn brukar stoppa med något gott lappländskt min väska att ta hem.

Torbjörn är för övrigt supertålmodig när han vid svårare skoterföre skjutsar mig på skotertur och tålmodigt stannar till varje gång jag knackar honom på axeln så fort jag får syn på någon ny stubbe eller reninhängnad som enligt mig måste fotas. Förutom de trettiotal stubbar jag glatt fotat tidigare under samma tur.

Efter dessa skoterturer har jag noterat att Torbjörn brukar sätta sig ute på verandan och titta ut över sjön och fjället. Jag har aldrig velat fråga honom men det ser ut som att han både djupandas och samlar kraft efter att ha erfarit min vansinniga entusiasm över nya stubbar, snötäckta granar, ledkryss och renstängsel som enligt mig måste fotas i olika vinklar.

Kusin Sture brukar generöst ge mig en burk egenplockade hjortron att ta med hem även de säsonger då enormt åtråvärda bären lyst med sin frånvaro på myrarna uppe i fjällkanten.

Hjortron kallas för övrigt i folkmun för Norrland Guld och är supergod att ätas varm med vaniljglass. Jag älskar även Norrlands Guld i dricksglas. Hejdå.