Bystklämmarplatta, gynstol och hysteriska skrattanfall.

Jag funderar ofta på lite av varje. Detta är några av alla saker jag funderar över.

Varför frågar mammografisköterskan om allt känns bra när man står på tå för att ens nå upp till ”byst-klämmar-plattan” för att sedan klämmas fast i en sådan absurd ställning att man nästan får en whiplashskada?

Varför frågar gynekologen om allt känns bra när man i endast en tröja och sockar sätter sig i gynstolen? Och varför sätter man sig alltid så högt upp i gynstolen så att gynekologen flera gånger måste säga till en att hasa ner?

Varför är något av det roligaste som finns att bryta ihop av skratt när man tillsammans med vänner/kollegor ser eller hör något man inte bör skratta åt just där och då? Och varför kan jag personligen aldrig sluta söka vänner/kollegors blick för att försäkra mig om att personen verkligen har sett det jag precis sett?

Mvh från tankesmedjan.