Jag minns när första frosten kom när man var liten. Det räckte med pyttelite vitt på marken för att vi skulle tvinga pappa att snabbt som ögat ta fram pulkor och längdskidor från garaget. Vi byltade på oss termobyxor, vantar och mössa och rusade mot Lundabacken, Hackelbacken, backen från Bergvindsgatan och backen vid Tingbergsgrillen. I stort sett alla barn i området var där. Så otroligt kul vi hade! Se upp i backen, annars får ni tusen hål i nacken skrek vi medan vi tjöt av skratt! Jag hade pulka men ingen egen snowracer. Ibland fick jag provköra Anders Nilssons snowracer. Det var verkligen supertufft med snowracer enligt mig.
Som en del av er vet kommer mina föräldrar från Lappland. Där såg vintrarna såklart helt annorlunda ut. Mängder av gnistrande snö och kyla som bet i kinderna. När vi var uppe och hälsade på under jul och påsk åkte vi med skotrarna med stora kälkar upp på fjällen. Vi hade med oss tunnbrödsmackor och korv som vi grillade över öppen eld och doften av kokkaffe var ljuvlig. Vi borrade hål i isen och pimplade och njöt i solen på plädar. Verkligen fina minnen!
Jag minns en gång när min roliga kusin Sture körde sin skoter i skogen och jag skulle åka med min pulka efteråt. Sture skulle tuffa sig och gasade på så jag flög som en vante där bak. Han märkte inte att jag flög av utan fortsatte i full galopp medan jag själv flög rätt in i en gran. Sture vill fortfarande inte kännas vid detta. 🙂
Inför jul höll man ju på att skapa egna julklappar i slöjden till mamma och pappa och andra stackare. Hur många smörknivar behöver en människa egentligen? Och vilka superkonstiga och horribla saker man snickrade ihop. Ingen förstod ju ens vad man hade skapat. Så här kunde det låta hemma när de öppnade ens julklapp:
Mamma: Åh vilken superfin båt. Den har du jobbat med noga ser jag. Hur kunde du veta att jag önskade mig en sådan här? Den kommer jag verkligen att ha jättebra användning av.
Jag: Så kul att du gillar den, fast det är inte en båt, du håller den upp och ned, det är en rymdraket svarade jag fortfarande supernöjd över mitt verk.
Mamma: Åh, ja just det, nu ser jag ju tydligt att det ju såklart är en rymdraket. Jag önskade mig en rymdraket också.
En av mina kompisar gjorde en adventsljusstake i träslöjden . När hon borrade plats för ljusen borrade hon ”lite fel”. Hon borrade inte uppe på utan på sidorna så ljusen kunde inte stå upp utan endast ligga i sidled. Det gick sådär att tända ljusen om man säger så. Vi skrattar fortfarande åt det.
Till jul fick jag pengar av mamma och pappa att köpa julklappar för. Jag och mina kompisar rusade till en affär som hette Prisbiten där man fick supermycket för pengarna. Ett år köpte jag 18 terrakottakrukor för en krona styck till mamma och till pappa köpte jag superduper lim, en linjal och en tejprulle. Jag var väldigt spänd och taggad hela dagen till de skulle öppna paketen minns jag.
Ha en trevlig advent!
6 kommentarer
Trevlig advent på dig med Camilla!
Jag sågade ut och målade en ful julbock som mina föräldrar envisades med att ställa fram varje jul långt in i min vuxna ålder, kanske än i denna dag. Varje år beskådade jag återigen felsågningen och det vita kluddet som kanske ska föreställa snöflingor eller kanske stjärnor. Jag kunde inte riktigt begripa vad den gjorde bland alla fina snidade eller svarvade julpynt, tills jag fick egna barn.
Ha ha ha ha ha ha, eller hur! Så himla kul! Jag har själv fått en hel del lätt oidentifierbara verk av barn jag passat under åren. En del fick jag även egengjorda reservdelar av ifall någon del på verket mot förmodan skulle gå sönder. Det roligaste var nog ändå när jag fick en halvfärdig tygkrans av en elev som sa väldigt bestämt att det fick duga så och att om jag ville att den skulle bli klar fick jag slutföra den själv. Jag som tycker om minnen har sparat den. Det var en helt underbar elev. 🧡 Världens roligaste och skönaste unge!
Då vill jag tillägga de snabba och äventyrliga pulkaåken som skedde i Djungelbacken. Galet svängigt mellan buskar och träd i skogsdungen mellan Ekmansgatan och Bergvindsgatan.
I slöjden gjorde jag en pizzabricka med handtag och lite fasad kant som passade precis till hemmagjord pizza i långpanna. Den står fortfarande i skåpet hos mina föräldrar. Och används lite då och då till olika saker. Typ 40 år senare. Bra uppfinning uppenbarligen! Kram 🤗
Det är Djungelbacken jag menar Ina, den från Bergvindsgatan fast den gick ju ända från Ekmansgatan också. Bästa backen i stan! Jag minns din pizzabricka :). Dina verk var liksom lite mer identifierbara än många andras. Ingen av oss andra orkade med att fasa kanter och hålla på. 🙂
Haha underbart. Härliga minnen!! 🤗 Berättade precis om Djungelbacken för både mannen och sonen. Såg till min fasa att den grusats 🙄och är helt rak nu. Man kunde ju hamna vartsom helst i dessa snår. Tror det var hallon- eller björnbärs-snår som man kunde fastna i. Spec om den som satt bakom ”mulade” framförvarandes ansikte med snöiga vantar pga av ”rädsla”.😂🤣
Yes T, man hamnade var som helst i snåren. Det var helt galet! Är det sant att Djungelbacken är grusad och rak nu? Det var sannerligen en smärtsam läsning denna måndag morgon.