BINGO!

Halland, Lappland och Dominica

Bingo hos Blacks på Phatts Fish, Marigot Dominica

Jag minns när mina barndomsvänner Marika och Martina jobbade på bingohallen i staden vi växte upp i. Ibland gick jag och andra kompisar dit och sa hej när de jobbade men vi var för unga för att få spela. Vi gick mest dit för att vi tyckte det såg ”tufft” ut därinne och för att vi skrattade ihjäl oss åt när Martina och Marika ”pratade så där konstigt i micken”. Tanterna där inne blev supersura när vi frustade av skratt. Cigarettröken låg tät i lokalen, tanterna och farbröderna bolmade rejält där inne och de sörplade kaffe jättehögt och åt kakor. B 32. Trea tvåa. Jag minns att jag tyckte att gick fruktansvärt långsamt när Marika och Martina läste upp numren och allt var knäpptyst och superallvarligt.

När jag var liten och var med mamma och pappa och hälsade på släkten i Lappland tog pappa alltid ut farmor på bingorunda i skogen i hennes grannby Högland. Farmor var alltid glad när yngste sonen var på besök från det som hon kallade ”nere i söder” och hon var superstolt att ha med oss i bingorundan. Pappa är yngst av fem syskon och farmor kallade honom alltid ”lillpajken” även när pappa nått pensionsåldern. Oss barn kallade hon ”småjänten”. Det var väldigt mysigt med de där bingorundorna.

Det spelas bingo även i Kariben. Hos Blacks på Phatts Fish i Marigot spelas det bingo på söndagskvällarna. Sist jag var där spelade jag in ett ljudklipp för att ni skulle få höra cirkusen men jag lyckas inte få in filen i bloggen men jag kan säga att ljudnivån är betydligt högre än i bingohallen där Marika och Martina jobbade. I Karibien tjoas, skriks och skrattas det. Man är fullt fokuserade på sina brickor och även andras brickor. Flaskkapsyler och stenar används som markerare. Den som är ny i spelet och av misstag råkar dölja ett nummer pga av att kapsylen är för stor för nummerrutan kan räkna med att få rejäla tillsägelser från övriga spelare. Typ jag.

Igår läste jag för övrigt ett inlägg på Facebook med frågan om varför man smyger när man går in i ett hus med skorna på. Typ som om smygandet skulle göra golvet mindre smutsigt. Jag kom då på att jag är en av de som smyger om jag har skorna på. Och inte nog med det. Jag hukar mig även lite lätt när jag smyger. Helt sjukt när jag tänker efter.

Ha en glad fredag!

Relaterade inlägg

6 kommentarer

  1. Hej!
    Roligt att läsa om bingospel i vår lilla stad. Första och enda gången jag spelat bingo var på båten ”Oslo” på Atlanten på väg hem från USA. Det var 1965 och jag tyckte att bingo var ganska roligt.
    Det du skriver i ett tidigare inlägg om att söka sina rötter var både klokt och tänkvärt. Du är bäst!

    1. Älskade Kristina, tack för tankar om rötter. Rötter är livsviktigt i flera hänseenden. Både för att växa och för att leva. Jag tycker att du är bäst som alltid peppar mig. Bingo på fartyget Oslo på Atlanten slår bingohallen i vår stad med hästlängder. Även om det var 1965. Hälsa Bengt.

  2. Ha ha va skön beskrivning av hur du smyger fram lite lätt hukandes. Jag ser det framför mig hur tydligt som helst ??

  3. Haha underbart. Nostalgi med Bingohallen. Hihi med hukandet och smygandet med skorna på. Så sant!! Busigt med skor på & mindre smutsigt. 🙂 Skål från Kungsbacka. Glassbilen lät precis på Violgatan. Inte så man rusar ut direkt. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *