Jippie! Idag är det endast ett år kvar!

Göteborgsvarvet Marathon 19 september 2021

När jag var yngre sprang jag mycket, både korta och långa distanser och jag var supersnabb. Nu för tiden är farten inte på något vis densamma. Idag ligger jag riktigt lågt med att skylta med mitt ursprung vid anmälan så att jag av misstag inte hamnar i typ startgrupp ett.

Fatta paniken att hamna i elitgruppen precis bakom polismotorcyklarna och bli tvungen att typ linka av banan redan vid säldammen. Om man ens kan hålla tempot till man kommit utanför startfållan vill säga.

Nej nu för tiden följer mina etiopiska landsmaninnor/män på håll. Alltid superstolt och iförd tröja med etiopienmotiv och en etiopisk halsduk som jag viftar med.

Vi som adopterades förr hade inte så stora möjligheter till kurs i vårt modersmål. Det finns mer möjligheter till det idag vilket jag tycker är bra då det är oerhört viktigt att ha tillgång till språk. Det skall jag skriva mer om vid ett senare tillfälle.

Det var inte förrän i betydligt senare ålder jag tog språkkurser i amharinja (det officiella språket i Etiopien). I början kunde jag av förklarliga skäl inte så många ord. Jag ropade därför de ord jag kunde när jag hejade på vid sidan av löparbanan. Hus, tak, katt, bra och godnatt var några av de ord jag glatt tjoade vid kanten när jag hejade fram mina landsmän.

Folk runt omkring var oftast svenskar så jag förutsatte att de ändå inte skulle förstå ahmarinja. Vad de löpande etiopierna tänkte vet jag inte och jag väljer att inte gräva i det heller.

Fotot är från Great Ethiopian Run i Addis Abeba, Etiopien. Ett lopp som arrangeras årligen av en av de främsta löparna i världen genom tiderna, min landsman Haile Gebreselassie.