Nyligen var det International Day of the World’s Indigenous Peoples – Internationella dagen för världens ursprungsbefolkningar. På nordöstra delen av Dominica finns det ett område som heter Kalinago Territory där delar av den karibiska ursprungsbefolkningen bor. De benämner sig som Kalinago och idag bor det ca 3 000 på ön. Jag kommer att skriva mer om Kalinago och deras historia och traditioner senare. Åter till den där söndagen då jag var bjuden att följa med mina vänner Mrs Millicent och Mr Vital till kyrkan, St Dominic, som de går till varje söndag. Paret driver en farm där de odlar frukt och grönsaker och Millicent odlar mycket blommor i trädgården och brukar ta med en korg med grönsaker och blommor och lämna som gåva i kyrkan. Millicent och Vital är fantastiskt roliga att umgås med. När jag har fester på ön är de alltid först på plats taggade och redo för prat, skratt och dans. De är för övrigt även föräldrar till en av mina bästa vänner från Dominica, Bob, och även svärföräldrar till en av mina bästa vänner i Sverige, Jill. Bob och Jill träffades genom mig när jag drev guest house på ön och Jill kom ner och hälsade på mig.
När man går till kyrkan i Karibien klär man upp sig till tänderna, färgstarka finkjolar och klänningar fladdrar i vinden, superstora örhängen i guld och glitter tar plats från i stort sett örsnibb till axel, klackskor på ung som äldre, fina håruppsättningar och hattar, färgglada rosetter i barnens hår. Jag hade beställt taxi av en av mina favoritchaufförer på ön, han kallas Zawa. Vi kom till familjen på morgonen för att hämta upp dem och då kom värdparet på att det saknades majonnäs samt öl och rom till lunchen och eftersom men det var söndag var det inte så många minimarket öppna så det var bara för oss att kasta oss in i minibussen och på två av fyra hjul flyga ner från Kalinago ner till byn Margot för att handla. Det var bråttom eftersom ceremonin i kyrkan strax skulle starta. Sträckan mellan byarna tar vanligtvis tar 15 minuter men tog denna söndag endast 8 minuter blankt. Det gick undan rejält kan jag säga. Ingen rosett satt kvar där den satt från start och frisyren stod som en kvast i farten samtidigt som det även kändes som vissa inre kroppsdelar bytte plats av både gupp i vägen och av farten. Efter inköp var det om möjligt ännu högre fart upp i bergen igen och bort till kyrkan.
Jag tycker väldigt mycket om att gå på ceremonier i kyrkor i Karibien. Musiken är fantastisk, det är alltid ett band som spelar keyboard, maracas, tamburin, djembetrummor etc och en kör som sjunger så taket ibland lyfter ibland. Psalmerna går i reggaetakt eller i karibisk gospeltakt. Folk står upp i bänkarna och svänger och dansar i grym takt till musiken. Prästen för dagen höll en väldigt fin predikan och prästerna brukar frågar om det är någon ny som har kommit på besök till kyrkan och vill då att denne skall ställa sig upp så att man hälsas välkommen av alla och sedan sjunger samtliga en fin välkomstsång för en. Superfint och rörande. Efter ceremoni och nattvard var det karibisk lunch hemma hos familjen och som vanligt vid festligheter hemma hos folk så droppade det in folk som kanske inte direkt var inbjudna men det är inga som helst konstigheter i Karibien. Är man inte inbjuden i Karibien är det fullt normalt att dyka upp ändå.