Jag mellanlandade i Mombasa, Kenya och skulle sitta kvar i planet för av-och påstigande. Jag kunde inte hålla mig utan sprang fram till trappavsatsen. Det kändes så fantastiskt att känna hettan och dofterna slå emot mig. Denna kontinent som jag längtat efter så länge! Äntligen! Äntligen Afrika!
Strax därpå skulle flyget ta mig vidare via till Jomo Kenyatta, Nairobis flygplats, för mellanlandning. Jag hade några timmars väntetid och jag som älskar flygplatser njöt i fulla drag. I högtalarna spelades underbar musik och ljudet av ett dovt djembetrummande hördes i bakgrunden.
Jag satte mig ner och drack min dricka och tittade på människor som passerade. Svarta resenärer, svarta flygvärdinnor, svarta flygkaptener, svarta affärsmän, svarta affärskvinnor, svarta turister, några vita européer och några vita amerikaner. Men mest var det jag och alla andra svarta. Jag smälte in. Jag var i majoritet.
Känslan när flyget mot mitt mål Addis Abeba och Etiopien ropades ut var obeskrivlig. Som jag längtat. Inflygningen över Etiopien är den absolut vackraste inflygningen och såklart den mest känslosamma inflygning jag någonsin varit med om. Vilka berg, vilket landskap, vilka vyer. Jag var på väg hem.
Jag klev av planet, marken dallrade av hettan och det blommade i hela Addis Abeba. Jag stod på etiopisk mark igen. Förutom rigorösa förbedelser innan avresa som jag skall berätta mer om en annan gång så var detta var starten på en resa som förändrade mitt liv för alltid.
Fortsättning följer…