De flesta av mina svenska släktingar bor i Västerbottens län i landskapet Lappland. Jag tycker väldigt mycket om att vara där både under sommar och vårvinter för att umgås med min superroliga släkt, åka skidor och skoter samt fiska. Dock ligger jag väldigt lågt med att resa dit under vintertid då det kan vara lite väl frisk och krispig utomhustemperatur för min smak.

Vinterlederna i fjällvärden är markerade med stolpar med ett rött kryss i toppen som kallas ledkryss. De står med 40 meters mellanrum. Två kryss på en stolpe markerar att leden ändrar riktning.

För mig står ledkryss för mer än en hänvisning i fjällen. Jag ser dem även som en hjälp och tillgång när jag har stått inför vissa val och beslut i livet.

Jag är lyckligt lottad som under åren haft fantastiska människor runt omkring mig som under åren varit en mänsklig form av ledkryss, både med ett och två kryss. Jag vet att jag även varit ledkryss för andra. Det är bra när man ”ledkryssar” varandra.

Fina traditioner på Dominica och på andra öar i Karibien.

I Sverige läser ju prästen upp namn på bortgångna upp i kyrkan på söndagarna vilket jag tycker är fint och hedrande. I våra dödsannonser anges ju oftast de allra närmast sörjande vid namn och resten anges ”barnbarn, släkt, vänner” etc. På Dominica och på andra öar i Karibien gör man på ett annat vis.

På söndagarna hedrar man personer som gått bort den senaste tiden via både radio och TV. I vissa byar släpar man ut en superstor högtalare på gatan. Denna högtalare som jag fotat i grannbyn Calibishie är för övrigt placerad på en uppochnedvänd ölback.

Ur högtalaren strömmar rofylld vacker instrumental musik samtidigt som en djup förtroendeingivande röst läser upp namn på de bortgångna. Förutom namnen läser rösten även upp var personen kommer från på ön eller om personen varit bosatt delar av sitt liv utomlands. Man anger även alla namn på sörjande samt släktskap, vänskap eller annan form av relation. Exakt alla nämns. Inte en enda syssling eller brylling eller bästis missas.

Liknande sker även på TV:n och då visar man ibland även foton på den bortgångne. En annan gång skall jag berätta om likheter och olikheter om hur det kan se ut när en person precis gått bort, tiden innan begravning, under begravning och efter begravning i Etiopien och i Karibien och även hur det traditionen kan se bland etiopier födda i Sverige eller som har invandrat i Sverige.

Ha en fin och rofylld söndag.